Månadsarkiv: juli 2015

Vad är det som lyser ?

Så är det det dags för avfärd från den trånga marinan i Gouda. Teresa skall åter till Stockholm, och Rotterdam blir destinationen för dagen, här går det snabbt att ta sig till Schiphol med tåg. Vädret är det samma, regn och kulingvindar, så det är med spänning vi ska ta oss ur marinan. Vända båten är inte att tänka på, trångt som ni såg på tidigare bild, bara att försöka backa ut. Plötsligt känns ingen kraft i propellern……..båtar på ena sidan och träd och buskar på den andra, inga marginaler alltså…ökar gasen, inget händer, vi rör oss inte bakåt…..i med fram å kraftig gas…….då ser jag ett gyttjebad bakom båten……..  Vi har helt enkelt kommit för nära buskarna och  sitter fast i gyttjan…..full back, full fram, full back…….å se, vi glider långsamt loss och kan tas oss ut.

Kanalfärden ner till Rotterdam sker i ösregn och kastvindar på 15-20 m/s, bara att tuffa på med några slussar och broöppningar. Sista delen av kanalfärden in till City Marina Rotterdam är den transportled som frekvent används av flodpråmar, bara att hålla sig undan. Vi har nu också slussat ner till havsnivå med tidvatten och kraftiga strömmar i kanalen. Väl framme i Rotterdam ska två broar öppnas, första ok, den andra är infarten till marinan, parallellt med strömmen på 2 knop och vindbyar på 10-15 m/s. Vi ropar upp på VHF och begär öppning….om 15 min är svaret……..bara att försöka ligga så still det går ……..plötsligt ges grönt ljus och bron öppnas. Strömmen och vinden på tvärs gör att det inte är att bara styra rakt in i den dessutom trånga öppningen. Bara att ge full gas, mot ström, vind och parallellt med broöppningen och slå om rodret helt och surfa in. Väl förbi bron och inne i marinan är det kav lugnt, …ååååååå vad är det som plötslig lyser……solen !!!!!

Annonser

Nya oväder att vänta

Vinden har nu på morgonen bedarrat, men mer oväder är att väntasDagens kanaltur går så ner till Gouda, ostmeckat, 7 timmar med en hel del broöppningar. Under resan ner är det helt klart att stormen knäckt ett och annat träd. Ju mer dagen lider ökar vinden på nytt, det blir stundtals lätt kaotiskt, då vi är ett 15 tal segelbåtar som driver i vinden i smala kanaler i väntan på broöppningen, men inga incidenter inträffar. Innan Gouda ligger en järnvägsbro, den sista på dagens kanaltur. Denna bro öppnar vid precisa klockslag. Alla båtarna låg och väntade 45 min innan öppning, så väl igenom uppstår racet att hinna först i hamn. Men med hamnkaptenen och hans härliga assistenter fixades så att alla fick plats, även om vi fick ligga 3-4 i bredd. Nu är det bara att låta kulingen och ösregnet blåsa över. Nästa hamn blir Rotterdam, där Teresa lämnar oss denna gång. Hon drar vidare till Nice, +30 minst……..

  

Stormvarning

Planerna för segling väster ut, från Amsterdam, med Teresa som gäst, fick plötsligt ändras. Att segla ut på havet från Amsterdam mot Belgien och norra Frankrike, var inte att tänka på, då väderprognoserna var enstämmiga. Stormvarning!Så vad är alternativen?

Från Amsterdam kan man med segelbåt och master på, gå kanalerna söderut, i något som benämns med Staand Maastroute. Detta sker enbart för motor. Så det var det alternativ vi tog. Här gäller det att kolla tider för broöppningar, speciellt gällande motorvägs- och järnvägsbroar. Vissa öppnar bara få ggr per dag. Så iväg vid 0800 för att tajma första broöppningen, oftas ligger här flera båtar ochväntar. Första dagens tur till Haarlem tog 4 timmar med alla bro- och slussöppningar, men fågelvägen från Amsterdam var inte mer än 15 km. Här tar man en kajplats mitt i stan, direkt som att ligga mitt i Gamla stan.

  
Natten och morgonen därpå drog stormen in över Amsterdam-området. Flygplatsen Schiphol stängdes. 

Det var tryggt att ligga i skydd av husen, med jag vill lova att det blåste.

En härlig middag på musslor och alla tillbehör blev en av kvällarnas avnjutning.

  
När så stormen bedarrat drog vi vidare söderut, med en blandning av broar, kossor, byar, sidokanaler, och motorvägar under kanalen där vi åker – och trevliga båtgrannar att samtala med när vi ligger och väntar. Vad som slår en är att vår vattennivå i kanalen är ibland högre än vardagsrumstaket i husen jämte kanalerna. Dagens tur går så ner till Gouda, ostmeckat. Under resan ner är det helt klart att stormen knäckt ett och annat träd. 

Amsterdam, en doft av blomster

Amsterdam är en mångfacetterad stad. Här blandas alla typer av människor, och stan kryllar av folk, cyklar och båtar. Inte minst känns också här en blomdoft när man rör sig i dess smala gator och utefter alla dessa kanalstråk. Doften har inget med blomman att göra utan bladen…….dessutom tycks folk röka den…….konstiga typer…….
Vi tog med oss våra cyklar från båten en av dagarna, men att cykla i Amsterdam kräver sin man/kvinna, alla kör med hög fart, huller om buller, så det är verkligen med hjärtat i halsgropen man tar sig fram, särskilt som man bör hålla samma fart som omgivningen. Dock finns vissa stråk, lite i utkanten av city som bjuder på lite avkoppling.

  

invigning och 3 blondiner

Saloma har, som ni nog vet, 2 master, och med det, underbara möjligheter att hantera en ordentlig hängmatta mellan dessa. Och när jag, Kapten, menar ordentligt, så är det inte IKEA typ jag menar ( förlåt dottern). Kapten har ju några kilon tillgodo så om detta redskap skall fungera så är det en hängmatta av kvalité vi bör inskaffa. Dessutom bör fler personer samtidigt ha möjlighet att slappa i den. Med lite Internet undersökning så hittade jag vad jag sökte, och det i Stockholm, Bromma. Problemet var bara det att tiden inte räckte att fixa det innan avseglingen. Så saknaden har funnits men ……. På promenad i Amsterdam så står vi plötsligt framför en liten butik som enbart säljer………stora hängmattor och av syntetmaterial som inte drar till sig fukt. Så nu finns inte tvekan, köpet görs. 
Till Amsterdam anländer Teresa, vår dotter, för att segla med oss under en vecka. Här befinner sig också Anna Heierson (nära och kär släkting) med kompis Sissel, så det blir middag med invigning av hängmattan. På bilden ser ni vad jag menar med kvalité. 

3 blondiner !!!!!!

  

Emelie och Markus

Mot slutet av vår långa renovering av Saloma gjorde vi en del avyttringar av sånt som vi inte längre hade användning för. Bl.a sålde vi samtliga båtstöttor till ett yngre par, som också planerade långsegling, deras resa skulle gå till Karibein och hem, med start i maj och ett år framöver, dom hette Emelie och Marcus.

Vid ett av vårens avseglarmöten i Oceanseglingsklubben träffarvi ånyo detta par, Emelie och Marcus.

När vi så äntligen tar oss loss från Skeppsholmen och startar vår långsegling, ett par veckor senare än beräknat, och då passerar sista delen av Stäketsundet, vem ropar från bryggan i den smala passagen, Emelie och Marcus.

Vi seglar ju sedan ner efter Ostkusten och hamnar i Mönsterås, firar midsommar och ett par dagar till. Klart för avfärd ut mot Kalmarsund och mot Kalmar. Väl ute i sundet är det få båtar vi ser, dock en segelbåt på nära håll, som efter ett tag kommer ifatt oss och glider upp vid vår sida, Emelie och Marcus på sin S/Y Emma…………..nu kan man börja undra……

Under vår vidare färd så har vi ibland haft våra tankar på E&M, var dom befinner sig, men att mötas igen kan väl inte vara möjligt….? Vem står på bryggan i Amsterdams Marina å ropar HEJ! Emelie och Marcus……! De hade kommit in nån timme före oss. Förutom några trevliga pratstunder med de båda och Emelies föräldrar som kommit för att gå med genom kanalerna västerut, så fick vi denna gång en alldeles ovärderlig hjälp av Marcus. I ett mycket trångt utrymme där vår skeppare inte alls får plats, låg Marcus under ett par timmar och hjälpte Lennart (som skruvade från utsidan liggande i jollen) att byta två länspumpsgenomföringar. Tufft jobb i trångt, varmt och mörkt utrymme, vi är oändligt tacksamma!

Deras reseblogg hittar ni på http://www.sailingemma.com

Sista delen av IJsselmeer 

Holländarnas innanhav är rätt märklig. Här färdas segelskutor och även segelbåtar kors och tvärs, trots att vattendjupet på dom flesta delarna inte är mer än 3,5 meter djupt. När man som vi färdats från norr ner mot söder så ser man att jorden är rund. Inte en enda ö, bara grunt vatten, och några enstaka sjömärken. Första sträcka tog 5 timmar, hit till Enkhuizen, och i morgon tar vi sista delen ner till Amsterdam.